Ljuset i tunnel!
Dagarna flyter på efter opration, och jag känner mig starkare och starkare för var dag som går.
Lite svårt att hänga tvätt, men jag har hittat ett sätt hur man hänger tvätt med en hand (min fantastiska Mor har även kommit med en hjälpande hand).
Idag fick jag frågan som jag gått och väntat på, min dotter säger:
När man har cancer så tappar man allt hår, men det har inte du gjort!?
Jag svarar lungt med tandborsten i munnen:
Jag har inte börjat tagit den medicin som gör att man tappar hår, men snart ska jag börja med det!
Min dotter svarar:
Jaha, då har du håret kvar ett tag till...
Barn är fantastiska!
I morgon var det dags igen att träffa min läkare, för att få veta hur min nästa etapp kommer att se ut. Känns inte ens jobbigt, jag vet att jag är i trygga händer.
Min älskade sambo är vid min sida vid varje besök, dels för att ställa dom rätta frågorna. Men även för att få svar på sina frågor.
Viktigt att inte glömma bort dom som sitter på avbytarbänken, lätt att tro att dom är de starkaste. Men tänk er att bara att sitta och titta på men kan aldrig få vara med och påverka matchen.....
Glöm inte bort att ta vara på det man har!
Love to you all!!!
