Leva utan hår!
För tre dagar sedan började det. Efter att tvättat håret, fylldes brunnen med hår. Sen tappade jag bara mer, för varje dag som gick.
I morse när jag vaknade, var det inte mycket kvar. Jag och barnen bestämde oss för att klippa bort det sista tussarna.
Det var både glädje och sorg. För Vilda och Svante var det glädje.
Vem får klippa sin mamma med en riktig sax??
Sorgen stod jag för.
Att personligheten inte sitter i håret, har jag hört så många gånger. Men mitt hår är en del av mig. Och att inte ha hår som kvinna, känns sådär.
Men som allt annat, kommer jag att vänja mig. Efter sommaren kommer jag få tillbaka det.
Varför gråta över spilld mjölk???
I dag var jag hos min perukmakare. Hon har gjort ett fantastisk jobb. Hon visade hur man kan platta, locka och göra olika frisyrer. Men peruken kommer att få bo i sin låda ett tag. Jag behöver nog göra mig lite mer bekant med den. Det finns viktigare saker som jag behöver lägga min energi på.
Om några dagar kommer jag att få nästa cytostatikabehandling. Jag har bestämt att denna fight kommer mina vita blodkroppar att vinna. Mitt inställning är: fokusera-sätta mål-vinna.
I morgon avslutar jag detta år med att gå på fest. En fest som jag sent kommer att glömma. Jag vet att 2015 kommer att bjuda på en hel del utmaningar.
Men också enormt mycket glädje. Därför stänger jag året som gått, med glädje. Glädje som alla ger mig. Och framförallt den lycka som min älskade sambo och mina barn ger mig.
Jag önskar alla ett gott slut, och ett gott nytt år!
Vi syns nästa år!
