Det blev inte som jag tänkt mig!
I morgon kommer jag att få min sista cellgiftsbehandling. En sådan otrolig seger, att jag har genomfört det. Det går inte att beskriva känslan, som infinner sig i min kropp.
Det har varit en tuff behandling, men jag är i mål. Styrkan som jag inte trodde jag hade, har jag plockat fram när det har varit som mörkast. Och en hel del timmar under denna period, har jag funderat på om jag någonsin kommer att stå upp igen. För dessa cellgifter, är det värsta som min kropp tagit emot, någonsin.
I dag när jag träffade min läkare, var jag så inställd på att vi skulle prata om min nästa behandling, stålning. Men saker och ting har förändrats. Jag fick istället ett ganska tungt besked om hur det ligger till. Jag kommer genomgå en operation till, där man kommer att ta bort båda mina bröst. Risken att jag kommer insjukna i cancer igen är väldigt stor. Jag kommer att påbörja strålning, men bara av mina lymfkörtlar vid nyckelben och under armen. Men som jag alltid säger, det finns alltid något positivt att fokusera på. Jag kommer aldrig kunna få bröstcancer. Och på köpet får jag ett par nya.
Nu får jag mentalt ställ in mig på en lång rehabilitering, efter operation. Inte vad jag hade i tankarna, när jag klev in på sjukhuset idag. Min tidsplan får jag revidera, men vad är det. När jag kommer att få vara frisk.
Mentalt känner jag min stark. Men det finns vissa saker jag vet kommer att bli jobbiga. Min resa blev lite längre än vad jag räknat med. Men jag kommer att vinna en kamp, som är störst av allt i hela världen. Och den kan ingen ta ifrån mig.
Som sagt , jag har kommit en tredjedel av min behandling. Allt som tillkommer är bara förebyggande åtgärder, för att jag inte ska bli sjuk igen.
Jag läste mitt första inlägg, som jag gjorde när jag hade fått mitt cancer besked. Där skrev jag att jag kommer komma hem från denna resa med ett leende på läpparna. Och hittills sitter det kvar, och det kommer att sitta där hela vägen.
Nu går jag in i dimman ett par dagar, för att komma ut som en vinnare.
Lev väl.
