detkommerattgåbra.blogg.se

Då var det dags för semester. Känns lite konstigt, för nu har jag tagit tillbaka mitt som det var förut. För mig känns det som om jag redan varit ledig. Alla dagar som jag har varit hemma under min behandling, känns inte som om jag behöver vara ledig. Ändå vet jag att jag har haft ett annat jobb som tagit upp min tid. Alla dessa dagar, som jag spenderat i mitt hem, för att jag fått cellgiftsbehandling.

 

Jag är glad att kroppen hjälper en att glömma, för mig känns den värsta tiden så långt borta, men ändå så nära. Nära, för jag kan komma på mig själv när jag går och lägger mig för kvällen, finns en punkt i taket. Den punkten som jag har fokuserat på när min kropp kämpade med alla gifter som var insprutade i min kropp. Jag kunde stirra på den i flera timmar, bara för att avleda smärtan i min kropp.

 

Jag vet att jag har gjort mitt livs resa. Men jag vet också att den inte är slut. Det är för mig svårt att förstå. Jag vill bara stänga denna period i mitt liv, gå vidare. 

 

Var på återbesök hos läkaren i onsdags, och inser att denna resa kommer att pågå en lång tid. Eftersom jag har sådan risk att insjukna igen, krävs det både mer behandling och mer undersökningar. En extra undersökning är beställt till nästa vecka, för att man vill vara säker på att min friska sida inte insjuknat.

 

När jag gick genom korridoren till Onkologen, fick jag sådan avsky. Den här korridoren har jag gått så många gånger, men nu var det ett tag sedan. Jag gick med huvudet högt, för jag vet att jag är stark, men ändå så jobbigt. Jag måste ha tålamod, lyssna på min läkare. Det ända jag vill, är att aldrig behöva gå ditt mer. Jag vet att jag måste.

 

Som sagt, semester. Härligt att kunna vara med familjen, och att få må bra. För det gör jag just nu. Träningen håller mig uppe, och jag ser resultat av att jag är envis. Och för mig är det fantastiskt att träffa alla vänner som stöttat mig under denna period. Och att mina vänner får ställa sina frågor. Jag har varit uppe i mitt, men kanske inte förstått hur många jag har påverkat. Jag är så glad att jag kunnat avdramatisera bilden av att få cancer. Men också att man vågar ställa raka frågor angående cancer. Många har kommit med tårar i ögonen, och jag kan bara säga tack. Så mycket omtänksamhet, så mycket värme. Min cancer har påverkat hela min omgivning.

 

Nu kommer jag och min familj njuta av livet, göra det som är kul. Man vet aldrig vad morgondagen bjuder på.

 

Jag önskar alla en fantastisk sommar!