Dags att skriva!
Jag ska försöka sätta ord på mina känslor i denna resa till att bli frisk. Mitt uppe i denna karusell, har jag fått uppleva så mycket roligt med min familj och vänner.
Jag var så klar med cancern förra sommaren när jag var färdigbehandlad. Men med facit i hand och ett år senare, förstår jag att så var inte fallet. Att hitta sina kanaler som får en att orka kämpa mot sin sjukdom, är ett tufft arbete. Men jag är så berikad med människor i min närvaro som ser till att jag kan och orkar.
Hösten var fylld med en hel del läkarbesök, provtagningar och en del rynkade pannor från mina läkare. Mina värden var inget vidare, jag hade fått en cysta i ryggen, och artrosen hade spridit sig i både bäckenben, höft och rygg. Att leva med konstant smärta, började ta ut sitt rätt på min kropp.
Vi åkte till Thailand i november. Där jag tankade med mycket bra energi. Kände mig utvilad när jag kom hem igen. Jag började se fram emot jul, i familjens trygga famn. Eftersom året innan låg jag isolerad på Radiumhemmet.
Då händer något som ej får hända. Patrik är med om en omfattande arbetsolycka. Jag kommer forfarande ihåg känslan i magen, när Patrik ringer ifrån ambulansen. När jag väl möter upp honom på sjukhuset, är jag så arg. Jag kommer ihåg att jag med höjd röst, talar om för honom att det finns 365 dagar på ett år, och var han tvungen att välja dagen innan julafton att skada sig på?
Vi fick en fantastisk jul ändå, dock tog det hårt på Vilda. Vi tog ett gemensamt beslut i familjen, att jul är inte våran grej.
I februari skulle jag fylla 40 år. Vi började planera för stor fest. Många gäster, med mycket god mat. Jag ville samla alla, för att dela en glädjefylld kväll.
På min födelsedag, fick jag mitt livs överraskning av Patrik. En resa till New York, min favoritstad. Vi spenderade en natt i Amsterdam, som följdes av nästan 3 dagar i den stora staden, som avslutades med en dag i Paris. Där tog jag tillfället i akt och friade till Patrik. Det var ju faktiskt skottår. Denna resa är verkligen mitt livs resa. Blir alldeles varm i hjärtat när jag skriver om det, och känner en sådan stolthet att få dela mitt liv tillsammans med Patrik.
Snart börjar sommarsemestern, är så glad att få spendera 4 veckor med dom jag älskar mest. Att få ge min oändliga kärlek, som jag bär i mitt hjärta. Att bara få vara, inga läkarbesök, njuta av dagen som den kommer. Men också reflektera över vad som kommer att ske i höst.
Jag har en stor och tung operation framför mig i oktober. Jag kommer att operera bort båda mina bröst. Många har sagt till mig, det är väl jätte skönt att få det ur världen, och vist är det så. Jag vet att jag inte har något val, om jag ska ha en chans att INTE insjukna igen. Men det kommer att bli en tuff höst.
Mellan allt som jag har gjort, har jag även haft lite olika uppdrag för Cancerfonden. Jag är glad att jag får sprida mitt budskap till en bredare publik. Det går att leva, fast man har cancer. Så i höst får ni se mig i både film och text på olika sociala medier. Dessa uppdrag har gett mig en riktig energikick.
Ta vara på dagen, gör det som är viktigt och göra bara sånt som ger dig energi.
Njut av livet..
