Inte skrivit på länge...
Jag har inte skrivit på länge på min blogg, av olika skäl. Dels att jag efter sista inlägget faktiskt trodde att det var över. Att jag var klar. Men det har hänt mycket sen sist.
Jag genomgick min 6:e operation i mitten på januari. Min vävnad hade börjat dö, som följd av att min kropp fått mycket strålning. Kirurgerna har nu transplanterat hud och även förstärkt min framsida med en del av min ryggmuskel. Jag har vetat om att det här är ett sista ingrepp som kan göra så att jag kan vara kvinnlig, alltså med att ha två bröst. Så nu håller jag tummarna att det kommer att gå vägen. Man har också tagit ut några lymfkörtlar som ska analyseras för eventuellt att cancern återigen tagit ett grepp om min kropp.
För att kort beskriva hur mitt liv har sätt ut så är det en pågående kamp. Jag vill och tror att någon dag ska jag slippa alla sjukhusbesök, operationer och medicinering. Och hoppet är det sista som kommer att överge mig.
Jag lever ett väldigt normalt liv, jag jobbar, jag skjutsar barnen till deras aktiviteter och jag umgås med familj och vänner. Jag drömmer, sätter mål och vi pratar mycket om framtiden. Men jag måste hela tiden prioritera vart jag lägger min energi. Och det är inte alltid så lätt.
Många som jag möter som inte känner mig sedan innan, blir ofta förvånade över att jag inte ser speciellt sjuk ut. Och det behöver man inte. Jag kan hålla med om att jag är lite fåfäng. Jag gillar kläder, skor men även att känna mig som en i mängden. Jag kan många gånger bli avundsjuk på folk som får gå till jobbet, inte behöva planera in sjukhusbesök eller att behöva prioritera vart man ska lägga sin energi på. Jag har insett att vara sjukskriven är inte min grej.
Jag har under dessa fyra år, skrivit otroligt mycket som jag inte delat med mig av. Det har varit som en form av rehabilitering för mig. Jag brukar skoja om att jag ska skriva en bok en dag. Och vem vet, kanske det blir så!? Det viktigaste målet jag har haft är att hitta en kanal för mig, med också att kunna hjälpa andra som är i samma situation.
Vare sig att vara den som är drabbad eller den som står bredvid, så är det tufft. Men det finns SÅ mycket som man kan göra för att få ett liv fyllt med skratt och kärlek. Men också känslor som kan blomma upp när man är drabbad. Och det kommer jag att försöka sätta ord på, och dela med mig om till de som vill läsa min blogg.
Önskar alla en fantastik vecka.
